Nej men hejsan!
Nämen måste skriva lite...
Om jag ska vara ärlig så går jag inte varje dag till den nya skolan så mycket som jag borde göra, men jag går mer än förut..
Men dom dagarna jag är hemma blir jag så arg och så störd på mig själv, jag vill slita mig själv i bitar! Jag står inte ut av att inte veta varför jag inte går till skolan för jag vet fortfarande inte vad det är som gör så att jag stannar hemma...jo lite, antagligen för att jag inte har några kompisar och att alla tycker att jag är helt bortom deras nivå...
Jag är konstig för att jag inte är utåtriktad, jag är konstig för att jag är tyst...
Fast när dom får reda på att jag spelar spel blir dom pratglada...
Igentligen har jag inget emot med att vara ensam, men då vill jag inte ha någon som kollar mig i nacken hela tiden och pratar om mig hela tiden... Jag vill vara esnam.
Men det största problemet är att jag är helt cp...att jag inte går till skolan varje dag som en normal människa gör..mamma förstår mig...vi vet vad det är som orsakar alla saker jag gör..
Vi tror att jag har add...eller rättare sagt, vi vet att jag har det. Ingen tror på oss, ingen vill eller orkar tro på oss och lägga ner deras tid till att utreda om jag har add för att göra det lättare för mig!
Jaa...vissa dagar vill jag dö...för att ingen tror på mig...känner mig hopplös.
Och att soc säger att dom har försökt att hjälpa mig och säger att inget hjälper för att jag är så jobbig att hålla på med...då känner man sig som en liten partikel i rymden...vilket man ändå är men jag känner mig så liten som jag bara kan...
Jag känner mig så hopplös och igenomskinlig så in i helvete!
Såhär tänker jag varje lördag:
Jag börjar om på måndag och går hela veckan....förutom fredagar...juste, jag går aldrig på fredagar för det är mest samarbetes lektioner på den dagen så...men jag försöker gå resten av veckan iallafall..
Vad är det för fel på mig...? Bara det där låter helt sjukt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar